Spanish 1618-1682 Bartolome Esteban Murillo Galleries Murillo began his art studies under Juan del Castillo in Seville. Murillo became familiar with Flemish painting; the great commercial importance of Seville at the time ensured that he was also subject to influences from other regions. His first works were influenced by Zurbaran, Jusepe de Ribera and Alonso Cano, and he shared their strongly realist approach. As his painting developed, his more important works evolved towards the polished style that suited the bourgeois and aristocratic tastes of the time, demonstrated especially in his Roman Catholic religious works. In 1642, at the age of 26 he moved to Madrid, where he most likely became familiar with the work of Velazquez, and would have seen the work of Venetian and Flemish masters in the royal collections; the rich colors and softly modeled forms of his subsequent work suggest these influences. He returned to Seville in 1645. In that year, he painted thirteen canvases for the monastery of St. Francisco el Grande in Seville which gave his reputation a well-deserved boost. Following the completion of a pair of pictures for the Seville Cathedral, he began to specialise in the themes that brought him his greatest successes, the Virgin and Child, and the Immaculate Conception. After another period in Madrid, from 1658 to 1660, he returned to Seville. Here he was one of the founders of the Academia de Bellas Artes (Academy of Art), sharing its direction, in 1660, with the architect, Francisco Herrera the Younger. This was his period of greatest activity, and he received numerous important commissions, among them the altarpieces for the Augustinian monastery, the paintings for Santa Mar??a la Blanca (completed in 1665), and others.  Related Paintings of Bartolome Esteban Murillo :. | According to the World tolo St. | Self Portrait | Beggar Boys Eating Grapes and Melon | Angels Kitchen | Obispo de Sevilla |
Related Artists:
Albert Gallatin Hoit
Albert Gallatin Hoit (December 13, 1809 - December 18, 1856) was an American painter who lived in Boston, Massachusetts. He painted portraits of William Henry Harrison, Daniel Webster and Brenton Halliburton. Hoit was born in Sandwich, New Hampshire, December 13, 1809, to Gen. Daniel Hoit and Sally Flanders. Siblings included William Henry Hoit. Hoit graduated from Dartmouth College in 1829. He married Susan Hanson in 1838; children included Anna M. Hoit. Hoit "devoted his life to portrait painting, first at Portland, Maine, in 1831, and then in Bangor and Belfast, Maine, and St. John's, N.B. until Boston, Mass., became his permanent home in 1839." He also travelled in Europe, "Oct. 1842 to July 1844, ... enjoying the galleries of art in Italy, Paris, and London." He created portraits of Pietro Bachi, Johanna Robinson Hazen, J. Eames, and others. He painted a portrait of Daniel Webster "for Paran Stevens, which hung for years in the Revere House, Boston, and now belongs to the Union League Club, New York." He was affiliated with the Boston Artists' Association; and exhibited at the gallery of the New England Art Union in the 1850s. In 1848, he kept a studio on Tremont Row in Boston, and lived in Roxbury. By 1852, he'd moved his studio to Washington Street. Hoit died in Jamaica Plain, December 18, 1856, at age 47.
Jeanron Philippe Auguste
Boulogne-sur-Mer1809-Comborn 1877
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).